Den 21 september 1976 sprängdes Orlando Letelier i bitar när den bil han framförde på gatorna i Washington DC exploderade. I bilen befann sig även hans kollega Ronni Moffitt och hennes man Michael. Michael åsamkades lindriga skador medans Orlando Letelier och Ronni Moffitt togs till sjukhus där de senare avled.
Senare undersökningar visade att en bomb hade placerats på undersidan av bilen med en anpassad sprängverkan mot förarsätet. Med anledning av det tidigare mordförsöket på Bernardo Leighton, en tidigare chilensk kristdemokratisk vice-president, vid tiden för mordförsöket i exil, hade man anledning att tro att mordet på Orlando Letelier var det senaste i en serie av statssponsrade mordförsök gentemot chilenska exil-politiker.
FBI övertygades om att den man som hade organiserat attentatet var Michael Townley, operatör hos den chilenska hemliga polisen, DINA, som inrättades under Pinochets styre, och tidigare anställd hos CIA.
1978 gick Chile med på att överlämna Michael Townley till USA och under följande rättegång erkände Townley att han hade organiserat bilbombsattentatet mot Letelier. Han hade hyrt in fem exil-kubaner att montera sprängladdningen under bilen. Dessa fem plus ett antal andra personer dömdes för mordet. Bland dessa fanns General Manuel Contreras, tidigare chef för DINA, och Pedro Espinoza Bravo, också inom DINA. Augusto Pinochet fälldes aldrig för nån inblandning i just det här fallet.
1971 utsågs Letelier till ambassadör i USA av Salvador Allende. Under 1973 hann Letelier med poster som utrikesminter, inrikesminister och slutligen försvarsminister. Efter statskuppen 1973 blev Letelier bland den förste av Allendes ministrar att arresteras och sändes till ett politiskt fängelse i Tierra del Fuego.
Under tolv månaders tid hölls han fängslad i olika koncentrationsläger till internationella diplomatiska påtryckningar resulterade i att han plötsligt släpptes under förutsättning att han omedelbart lämnade Chile.
Han flyttade till Washington DC efter frisläppandet, där han mycket aktivt talade, skrev och lobbade inför senaten i USA och europeiska regeringar mot Augusto Pinochets regim. Han blev den ledande rösten i det chileanska upproret mot dess sittande diktatur.
Letelier höll, i oktober 1975, ett tal i Washington DC med anledning av att Pinochet fråntagit honom hans chilenska medborgarskap med anledning av att han hade blandat sig i Chiles finansiella hjälp:
"Today Pinochet has signed a decree in which it is said that I am deprived of my nationality. This is an important day for me. A dramatic day in my life in which the action of the fascist generals against me makes me feel more Chilean than ever. Because we are the true Chileans, in the tradition of O'Higgins, Balmaceda, Allende, Neruda, Gabriela Mistral, Claudio Arrau and Victor Jara, and they—the fascists—are the enemies of Chile, the traitors who are selling our country to foreign investments. I was born a Chilean, I am a Chilean and I will die a Chilean. They were born traitors, they live as traitors and they will be known forever as fascist traitors."
0 kommentarer:
Skicka en kommentar