Mer David Lynch (för oss som inte lär oss)

Och efter att ha sett "Mulholland Drive" (det här är alltså en fortsättning på en tråd från föregående inlägg) lärde jag mig inte alls en läxa utan gick stolt och minnessvagt in på första bästa biograf när "Inland Empire", nästa film av Lynchan, hade premiär. Den är också rätt snubbig men framför allt är den oförklarlig. Mycket skum. Jag menar vad är det med dom där kaninerna i början.

Men Laura Dern gör ett snyggt skådespeleri. Det är lite som när man vill gå och se en ny tavla av samma konstnär, för att man prisar hans konstuttryck. Tematan som går igen från skapelse till skapelse. Ni vet Dale Cooper, Twin Peaks. (Och här hade det ju varit bra om jag hade hittat nåt att sluta denna min temajämförelse med, men det gjorde jag inte.)

Spotify - som för mig rätt ner i åttitalet

Jo, jag måste erkänna att det här med Spotify är rätt roligt. Jag har gjort några listor och även hittat några gamla Kiss-låtar som jag gillade när jag var tolv.

Visste ni förresten att Kiss har gjort en låt som heter "Burn Bitch Burn". Det är ju verkligen fasansfullt roligt (jag sitter och kluckar av skratt nu när jag skriver detta). Kanske inte så konstigt ändå att gruppen blev bannad av allas föräldrar inklusive min då hårdpermanentade, gigantisktplastörhänge-beklädde mor (för att inte tala om hur min då 18-åriga syster såg ut, ja gud så dom såg ut egentligen). 

Dagens musik

 I had a chainsaw and cut a nun’s head off. You don’t see that shit at all anymore, which is kind of sad.

Citerat ur Rolling Stone

Vince Neil, sångare i Mötley Crüe, förfasar sig lite över dagens rockband

Godmorgon världen

I Svenskans nätupplaga läser jag att Blondin-Bella ska börja blogga igen. Efter två veckors time-out.

Det här gör mig jättenyfiken. Vem är hon egentligen? Hon är lite av ett samma sorts mysterium som Lindsay Lohan är för mig: Vem är hon egentligen? 

Men Blondin-Bella skriver ju i alla fall på en blogg (det gör inte miss Lohan, vad jag vet)

Sedan skulle jag väldigt gärna vilja vara på en tunnelbaneresas avstånd till Kungsholmen när jag läser om den nyöppnade krogen S:t Eriksgatan 1.

Här är maten "genomtänkt och alldeles förträfflig". Det verkar vara både en restaurang och vinbar och de flesta vinerna säljs glasvis i rejäla skvättar. Artikelförfattaren förklarar att hade inte ägarparet hetat Anders och Barbro "hade man omedelbart känt sig förflyttad till en avsides gata i ett parisiskt kvarter." 

Nu är inte jag särskilt förtjust i Paris. Men det här stället måste jag pröva när jag kommer hem nästa gång.