Imorse, och nu menar jag klockan två i eftermiddags, klev jag in i ljuset. När jag, på jakt efter en svensk morgontidning, korsade trottoaren på väg mot Stockmanns stora bokhandel (totalt ovetandes om att hela helsingfors är stängt på söndagar) bytte helt plötsligt min ipod låt och fram tonade klassiskt pianoklink. Tydligen har jag laddat ner ett Bach-stycke i min spelare. Det var totalt, fantastiskt överväldigande att lyssna på klassiskt och gå på stan samtidigt.* Jag blev helt enkelt upplyst. Molnen skingrades på himlen.
Så nu vill jag ha mer.. Pira.. Itunes menade jag såklart!
Och för oss som var mycket unga under senare delen av sjuttiotalet kan det här videoklippet fungera som ett läkande plåster på de sår och sorger vuxenheten för med sig:
*Här kan man, om lusten kommer för en, helt sonika ta bort de två orden "på stan" ur meningen och vips har man fått sig en inblick i manlig simultanförmåga.
