Och medans människor fryser

I ledaren i Dagens Arena skriver Nisha Besara mycket bra om gas som politiskt medel. Ryssland anklagar Ukraina för att ha stängt av gasen. Ukraina anklagar Ryssland för det samma. Vem har stängt av gasen? Konflikten förefaller handla om pengar, men egentligen handlar den om vem som vinner slaget om verklighetsbeskrivningen, som textförfattaren mycket fyndigt uttrycker det.

Och i botten av gaskonflikten går förstås att skönja det faktum att Ukraina inte längre är en lydstat under Ryssland.

Intressant om Indien

Via Utrikesbloggen läser jag en analys av Alvaro Vargas Llosa i The New Republic om varför Indien ännu inte kan räknas bland moderniserade nationer.

Han skriver att för att fortsätta utvecklas måste Indien göra upp med det kollektivistiska identitetstänkande som präglar politiken. Denna fokusering på identitet göder terrorismen, i ett land som är splittrat både religiöst och etnistkt. Det som behövs för att komma ikapp moderna liberala demokratier är en förändring i folks attityder. Indiens demokratiska utveckling förekom dess ekonimiska liberalisering, men för många indier är utveckling fortfarande ett svårfångat mål. Många invånare i landet definierar sin identitet religiöst eller etniskt, alltså i kollektivistiska termer. Det är detta som håller tillbaks landet från att hänga med moderna, liberala demokratier där rättigheter är baserade på individuellt plan.

..Saker som tål att tänkas till över. Läs gärna hela texten som jag har länkat till ovan.  

Indien vs. Pakistan - vi öppnar också lucka #2

Bronwen Maddox skriver i Timesonline att om Indien väljer att lägga sin kraft på att förstärka sin närvaro i Kashmir som ett svar på attackerna i Bombay, kommer Pakistan troligen att göra likadant. Detta skulle innebära för Pakistans del att mindre kraft kommer att läggas på bekämpningen av talibanerna vid dess västra gräns. Pakistan förstår mycket väl att för Västländerna är dess gräns mot Afghanistan av största betydelse i kriget mot terrorismen.  Islamabads önskan är dock inte i första hand en Nato-definierad seger, utan ett liv i fred längs med den Afghanska gränsen. 

Pakistan befinner sig dock nu i en svår situation på grund av Indiens upptäckt av terroristernas samband till pakistanska organisationer. Detta faktum gör ju att många indier lägger skulden på Pakistan. Andra länder bör tala om för Pakistan att dess tolerans för terrorism inte är acceptabel, tycker officiellt anställda i Indien. Pakistanierna, å sin sida, har varit snabba med att påpeka att det finns mycket av varan terrorism i deras eget land, och att det finns all anledning att bekämpa den.

Maddox skriver vidare att även Barack Obama har uppmärksammat Kashmirfrågans förmåga att distrahera både Indien och Pakistan från terrorismbekämpning. Indien, som tycker att Kashmir är ett problem på bilateral basis, välkomnar dock inte hjälp utifrån här.

Maddox slutsammanfattning är att visst har Indien rätt att sätta press på Pakistan, men bara om det görs med respekt för hur skadad den senare nu är och hur dess behov av stabilitet ger det andra slags prioriteringar än vad Väst har. En sak som skulle hjälpa är att komma närmare en överenskommelse i Kashmirfrågan. Om vi inte finner en lösning här så kommer vi se mer av terrorism.

Det här tycker jag var en mycket bra och tänkvärd text över terrorattackens för- och efterverkningar. 

Förresten, lucköppning #2: Everything is Illuminated av Jonathan Safran Foer. Också den en ruggigt bra bok som faktiskt tar upp Förintelsen. På ett ganska originellt sätt.    

Konflikten mellan hinduer och muslimer

I DN kan man läsa om rötterna till konflikten mellan hinduer och muslimer, med anledning av de senaste dagarnas händelser i Bombay. 

Man får gå tillbaks till 1947 när den brittiska kolonialmakten avvecklades efter andra världskriget och regionen delades i två stater: Pakistan, som blev uttalat muslimskt, och Indien vars ledning ville skapa en sekulär stat som förhöll sig neutral till religionerna. Från Indien valde då miljontals muslimer att flytta till Pakistan, men de flesta blev ändå kvar. I ett fall gick det inte att uppnå enighet i hur territoriet skulle delas, nämligen Kashmir. Än idag är Kashmir en ständig källa till konflikt.

En bok som tar upp detta ämne (och i övrigt är mycket läsvärd) är Midnattsbarnen av Salman Rushdie.

På 80-talet skedde en radikalisering bland Indiens muslimer. I botten låg den olösta konflikten i Kashmir, där den muslimska befolkningen vägrade erkänna Indiens överhöghet.

Radikaliseringen bland Indiens muslimer fick en motreaktion i hindunationalismen, vars mest extrema element är inspirerade av Hitler och fascismen och vill stöpa om Indien till en uttalat hinduisk stat. Mellan 1998 och 2004 regerades Indien av hindunationalistiska BJP, vilket ledde till försämrade relationer med Pakistan.

80 procent av Indiens befolkning är hinduer. Hinduism är en mångfacetterad religion med ett myller av gudar. För den som har intresse att lära mer om hinduismen kan  jag rekommendera boken Guru av Zac Oýeah. Islam kom till Indien första gången på 700-talet och är idag den närst största religionen i landet. Idag finns 125 miljoner muslimer i Indien, vilket betyder att landet har en av världens största muslimska befolkningar. Många muslimer lever dock under fattiga förhållanden och diskrimineras i arbetslivet och av rättsväsendet.

Under 2000-talet har en rad terrordåd i Indien utförts av muslimska grupper. Terrordåden har även riktats mot en oskyldig befolkning. Det som från början var en frihetskamp i Kashmir har nu alltmer kommit att domineras av militanta islamister.  

Hillary Clinton goes utrikesminister

Barack Obama gör i dagarna officiellt känt att Hillary Clinton blir hans utrikesminister, skriver Staffan Heimerson i sin kolumn i Utrikesbloggen idag. Vissa erinrar sig genast ett uttalande av president Lyndon B Johnson från 1964, då han överraskande hade valt en av sina meningsmotståndare till medlem i sin regering:

”Det är bättre”, svarade Johnson, ”att ha honom inne i tältet och pissa ut än utanför tältet och pissa in.”

Samma skäl är gott nog för att hålla Clintondynastin innanför tältet, menar Heimerson.

I samma kolumn citerar han en kvinnlig kolumnist, från icke angiven tidning, (som skonas från att bli beskylld för att vara sexistisk på grund av att hon är kvinna) som uttalar sig om Hillary Clinton:

1. Hon kommer inte att, som George W Bush gjort, låta vice presidenten sköta utrikespolitiken.

2. Barack Obama kan leva ut sin dröm att liksom Abraham Lincoln fylla sitt lag med sina rivaler – och utan att behöva ta till Sarah Palin som sin handelsminister.

3. Hillary Clinton har redan ett så stort lager byxdräkter att det räcker för henne att gå genom sex månaders fredsförhandlingar i Mellanöstern utan att behöva åka hem för klädbyte.

4. Hon kanske rent av gör ett fantastiskt jobb.

Det här var ju lite sexistiskt, tycker jag nog.