Jag vill vara ett av de två halvklot som tillsammans bildar ett harmoniskt klot. En ständigt ökande insikt säger mig att jag får leva med detta behov och att det nog aldrig kommer att tillfredsställas.
Det är halt i Bagarmossen i november. Så vi halkar omkring, jag och min granneliga omgivning. Och funderingarna kretsar kring frågeställningen om vart saltet finns i Bagis. Det måste ju många fler undra också. Framför allt gamla damer som det ju kryllar av i området. De har ju ömtåliga lårbenshalsar, menar jag.
Cordelia är inte vaken än. Det är tidig morgon. Men jag vaknar tidigt, kliver ut genom porten, andas in mörkret och hälsar på det ohälsosamt oskygga rådjuret som står och betar på en buske vid porten intill. Hej hej, tänker jag att han säger tillbaka. Egentligen tänker jag mig att han står och röker en cigarett och slurkar på en kaffe och morsar tillbaka. Jag skyndar mig mot tunnelbanan nu.
Jag hastar på tills jag kommer till rulltrappan som är ämnad att föra mig ner i djupet. Där tar jag det lugnt och andas ut. Under nedstigningen vill jag slappna av. Inte spänna mig inför inför det symboliska mötet. Styx omringar Hades i den grekiska mytologien. Cirkulerar dödsriket nio gånger. Styx vaktas av Phlegyas. Phlegyas är dömd att agera färjekarl för de själar som ska ta sig över floden.
Jag är dömd att sitta mittemot en äldre dam som jag ler mot upprepade gånger på ett trygghetsingivande sätt, så hon inte ska tro det värsta om mig, tänker jag. Jag ler och jag ler och hon ser bara mer förskrämd ut. Jag tittar ut genom fönstret istället.
#6 (oktober 2024): mest om böcker
1 månad sedan