En annan sak att notera är att när jag så att säga styrde min kosa, mot vad man kan läsa mer om i föregående inlägg, möttes jag av en fruktansvärt arg finsk ung man. Som tur var var han inte arg på mig utan på sin mobil (kan ha varit den han pratade med i mobilen), och det slår mig att i jämförelse med vad jag fick höra då känns det som att vi svenskar mest är lite smågulliga med varandra (uppvärmningsfasen inför ett hångel, ni vet) när vi grälar.
Den här killen lät totalt vansinnig. Vad jag fick höra var en ur-ilska, framvällandes djupt, djupt inifrån den unge finske mannens hjärta. Så långt ner kommer vi svenskar aldrig (i alla fall inte så att nån märker det) eftersom det skulle strida mot vår djupt rotade etiska princip att vara diplomatiska i alla lägen (ni vet: "Hej hur mår du?", den ganska deppiga svensken svarar "Jag mår jättebra") och inte visa känslosamhet offentligt.
Jag vet inte om den här killen var ett unikum eller om det är så att finnar är skandinaviens italienare. Den här killen kanske inte ens var arg, kanske han egentligen bara ville hångla lite.
Första maj 2024
2 veckor sedan
0 kommentarer:
Skicka en kommentar