Nu kanske ni tror att runkeeper har köpt mig



Ibland ligger den bara där. Mitt framför en. Vacker och vit som ett oskrivet blad: Den perfekta löparrundan.

Precis lagom kallt. Rätt kläder. Rätt uppladdning. Ett perfekt litet program i telefonen som så där fint och vackert viskar fram stats i mitt öra medans jag bara har att röra mig framåt. Allting fulländat.

Det blir kanske inte bättre än så här..

Vinteridyll och vuxna män utklädda till får

Min träning inför det stora marathonloppet går ju lite sådär för tillfället. Eftersom kylan är rentav obarmhärtig mot oss. Det här borde få till följd att ingen tränar. Men det gör ju folk ändå tydligen.

Dock har jag nu skaffat runkeeper på min iPhone och ett armfodral vilket nu får till följd att jag har en löparklocka med gps.

Nu har jag avslutat boken om får och är nöjd över god läsning. Det slår mig att Murakamis böcker ofta tar sin början i en stor stad (Tokyo förslagsvis) där det runtomkring-trettioåriga berättarjaget befinner sig. Sedan gör vi oss en resa ut till landsbygd och vackra, stämningsfulla vyer. Ofta är det vinter och hela världen är vit. Allt är idel idyll. Som på ett vykort. Men så träder "The Sheep-man" in i bilden..



Löpband och dialoger om tro

I mitt stret för att vara kapabel att genomföra Stockholm Marathon i juni sprang jag en kortare sträcka på lunchrasten. Närmare bestämt fyra kilometer. Dock bestod underlaget av ett löpband eftersom det är på tok för kallt att vistas utomhus nuförtiden. Runt tjugo minus har termometern visat på idag. Det kan inte vara bra på nåt vis. Dock var jag nöjd med mina 5,15 min/km för av nån konstig anledning brukar jag springa långsammare på löpband än utomhus. Men idag var jag snabb.

Men nu till nåt helt annat. För längesen läste jag John Irvings roman "En Bön för Owen Meany." Owen Meany är en ung man som, visar det sig, är stark och orubblig i sin religiositet. Det finns liksom inga tvivel för honom. I den minst sagt mångsidiga romanen finns en intressant scen. Tidigare i boken har denna Owen klarat av att sno en staty föreställandes Maria Magdalena, i vanliga fall placerad utanför en nunneskola. Nu är denna staty placerad alldeles i närheten av där Owen och hans bästa vän tränar basket. Regeln var att träna tills det blev så mörkt att det inte längre gick att se statyn. Owen brukade då fråga sin vän: "Kan du se henne?"
"Inte längre," brukade vännen svara.
"Du kan inte se henne, men du vet att hon är där - rätt?" brukade han svara.
"Är du säker?"
Ja.
"Men du kan inte se henne. Hur vet du att hon är där om du inte kan se henne?"
"För att jag vet att hon fortfarande är där - för att jag vet att hon inte kan ha försvunnit nånstans - för att jag bara vet." brukade kompisen svara.
"Inte minsta tvivel om att hon inte är där längre", fortsatte han retligt.
"Självklart. Inga tvivel!"
"Du är alltså bestämt övertygad om att hon är där, fastän du inte kan se henne?"
"Ja!" skriker polarn tillslut.
"Ja, då vet du hur jag känner inför Gud, jag kan inte se honom, men jag är absolut bestämt övertygad om att han finns där."

Ja, här vill jag alltså ha sagt att jag tycker John Irving "fetäger".

Får, får, får


Håller för tillfället på att läsa boken "A Wild Sheep Chase" av Haruki Murakami. Jappsaren, som är en personlig favorit, är märkligt begåvad med att komma på de mest konstiga historier, såsom att ett får intar en människas kropp och så att säga lever i denna människa. Får är ju ganska harmlösa varelser tror vi ju alla. Men inte det här fåret. Nej, nej, det här fåret vill tydligen bli "The Master of Universe" eller nåt liknande. Ja sjukt märkliga böcker. Helt klart värt att läsa bara på grund av den anledningen.