Lite juridiska bryderier angående läget i Gaza

Den som vill hänga med i en mycket het debatt angående läget i Gaza bör förstås gå in på Newsmill. Här debatteras eldigt från båda sidor med mycket kunnande och ibland mindre kunnande. En artikel som dock höjer sig ur mängden, och fortfarande står sig fast den är två dagar gammal, är den av folkrättsprofessor Göran Lysén. Här gås igenom vad FN-stadgan och folkrätten har att säga om läget. Det är alltså snarare lite av en rättsutredning än en politisk artikel. (En annan sak är vad han i slutändan kommer fram till) Dock är ju folkrätten svag i jämförelse med nationell rätt, och som Lysén säger är den enda regel som kan närma sig kriterierna för att vara tvingande våldsförbudet i 2(4) i FN-stadgan. Det enda undantaget från den regeln är självförsvarsrätten enligt artikel 51 i samma stadga.

Dock är jag fortfarande på det oklara med om Israels militära operation är legitim enligt folkrättsliga bestämmelser. Jag tar mig därför en titt i doktrin:

Artikel 51 inkorporerar faktiskt genom sin text en bit sedvanerätt i stadgans system, nämligen genom Caroline-fallets krav på omedelbarhet, nödvändighet och proportionalitet. Proportionalitetsprincipen, som är den princip av intresse här, berör inte rätten till självförsvar, men väl modaliteterna för själva utövandet av denna rätt. Inom proportionalitetskravet ligger ett förbud mot övereskalering, vilket främst är relevant i nukleära sammanhang.

Enligt en tidigare doktrin från NATO, "flexible response", skulle en konventionell attack från öster i Europa mötas med sådan vapeninsats som situationen krävde. 1974 introducerade Washington även ett geografiskt moment i doktrinen genom att säga att ett angrepp inom ett bestämt område skall kunna besvaras med en anpassad vapeninsats inom samma område. (Schlesingerdoktrinen) Dock är denna doktrin främst anpassad för nukleära sammanhang.

Falklandskriget.
Bakgrunden här är att Storbritannien genom mer än 150 års fredligt innehav av Falklandsöarna skaffat sig en rättslig titel till territoriet. Om man håller med i det folkrättsliga argumentet i detta följer slutsatsen att den brittiska militära insatsen 1982 (även den skriver Naomi Klein om i Chockdoktrinen) för att driva ut argentinska trupper var att beteckna som legitimt självförsvar mot väpnat angrepp.

Dock har det hävdats att Storbritannien inte hade rätt att fortsätta sitt självförsvar sedan väl FN:s säkerhetsråd hade ingripit i krisen och vidtagit åtgärder. I slutet av första meningen av artikel 51 står det ju att läsa att rätten till självförsvar föreligger intill dess att säkerhetsrådet vidtagit nödvändiga åtgärder för upprätthållande av internationell fred och säkerhet. Säkerhetsrådet antog här en resolution, 502, som i bindande ordalag krävde ett omedelbart tillbakadragande av alla argentinska trupper från öarna. Nu följde inte Argentina denna juridiskt bindande uppmaning. Resolution 502 konstaterade också att det förelåg ett fredsbrott och därmed var rådet kompetent att vidtaga sanktionsåtgärder enligt artiklarna 41 och 42 i stadgan. Några sådana åtgärder kom dock inte till stånd och säkerhetsrådet hade ju därför inte uttömt sina möjligheter att ge effekt åt resolutionen. Minns vad som stod i artikel 51 att självförsvarsrätten upphör först när rådet vidtagit nödvändiga åtgärder för återställande av fred och säkerhet. Slutsatsen blev att Storbritanniens rätt till självförsvar var oinskränkt så länge FN inte vidtagit åtgärder av viss effektivitet.

Det här gamla fallet känns aktuellt på så sätt att precis detsamma har ju hänt i dagarna: Säkerhetsrådet har sagt sitt, i en bindande resolution, och ingen av stridande parter har brytt sig nämnvärt.

Men som sagts ovan innebär ju också proportionalitetskravet att de militära operationerna skall begränsas geografiskt och till vad som faktiskt är nödvändigt. Här är alltså frågan om Israel verkligen försvarar sig enligt vad som är proportionerligt. Och det finns såklart inget rakt svar på den frågan (vilket det sällan gör inom rättsliga bryderier).

Källa: FN-stadgan och världspolitiken, Ove Bring , 4e upplagan

(Jag vill gärna göra er uppmärksam på att jag på intet sätt doktorerar inom folkrätt, utan än så länge är jur stud med intresse för ämnet. Säkerligen är det mycket jag har missat som är av vikt här, och om någon, läsandes detta inlägg, sitter inne med mer kunskap, gör det mig bara glad om ni kommer med tillrättavisanden)

Related Posts by Categories

Widget by Hoctro | Jack Book