Om att köpa sex

För en tid sen minns vi kanske debatten som utbröt av den anledningen att några politiker (från vänsterpartiet har jag för mig) ville göra det olagligt för svenska män (kvinnor också får man förmoda) att köpa sex utomlands, även om dessa personer köper sex i länder där ett sådant beteende är lagligt.

Dessa politiker ville alltså komma fram till en annan straffrättslig regel än den som står att finna 2 kap 2 § Brottsbalken. Där finns att läsa: "För brott som begåtts utom riket döms efter svensk lag och vid svensk domstol, om brottet begåtts 1. av svensk medborgare eller av utlänning med hemvist i Sverige(...)" Vidare sägs i tredje stycket samma lagrum: "Första stycket gäller inte, om gärningen är fri från ansvar enligt lagen på gärningsorten eller om den begåtts inom område som inte tillhör någon stat och enligt svensk lag svårare straff än böter inte kan följa på gärningen."

Men nu var det inte lagstiftningsteknik jag tänkte skriva om här. Ej heller om politiska visioner. När debatten brann som hetast i Sverige angående förslaget passade jag på att läsa vad allehanda bloggskribenter skrev om saken. En kommenterare på en av de mer tongivande bloggarna uttryckte sig, mycket grovt refererat, på så sätt att man borde ha förståelse för de män som mycket, mycket sällan fick vidröra, eller ens vara i närheten av något som kunde kallas kvinnligt (här nämndes inget om kvinnor som kanske kunde tänkas befinna sig i samma situation). Dessa är det mycket synd om och de borde därför ha möjligheten att kunna köpa sex.

Borde dom ha den möjligheten? För vad som ligger bakom en sån formulering är ju det för-givande-tagandet att man har rätt att få sex. Män som kvinnor. Det här är intressant på rent etisk grund.

För jag tycker inte att sex är en rättighet. Det händer mellan två människor som är tända på varandra. I grund och botten är det ju så, fast ibland får man, om man är singel, gå ut på krogen och jobba lite på saken (och även där handlar det ju om TVÅ människor som i slutändan blir tända på varandra, killar tro inget annat). Men det handlar ALDRIG om att nu ska jag gå ut på krogen och ta mig sex. Eller om jag är sambo: nu ska jag gå hem till tjejen och ta mig sex, för det har jag rätt till. En sådan rättighet har vi inte. Om man tror det så är man inne på en ganska olustig väg.

Aja, nu kanske jag gör en stor sak av det hela, för den här kommenteraren kanske uttryckte sig klumpigt. Jag har förståelse för människor som längtar efter närhet och sex. Men tanken att de därmed har rätt till det är fel. Tycker jag. Det här går också att applicera på många andra saker i livet, som man faktiskt inte har en rättighet till, men som är ganska skoj när det sker. Ibland händer det, och då är det ganska najs.

Related Posts by Categories



Widget by Hoctro | Jack Book

2 kommentarer:

Sanna Rayman sa...

Jo.
Å andra sidan var jag nästan böjd att hålla med om att inte bara sex, utan dessutom bra sex var en rättighet efter att
1) ha läst detta
http://www.magasinetneo.se/blog/archive/2008/11/19/efter-lon-och-kok-dags-for-riktigt-bra-sex

och

2) jag läste det ungefär fem minuter efter att ha hört en tjej nere på den intäktsgenererande marknadsavdelningen klaga över att hon och hennes nye kille, den professionelle simmaren, "bara" hade sex en gång om dagen.

Plötsligt kändes det som att lite fördelningspolitik och "spreading the wealth" kanske ändå var en rätt okej idé.

God jul!

Kristofer sa...

Jo, där har du rätt. Alla människor borde ha rätt till ett bra och fungerande sexliv. Lika mycket som att alla människor borde få ha nån att hålla nära. Mycket intressant artikel i USNews som Neo-artikeln länkade till.

Och ja, lite fördelningspolitik här hade ju suttit bra.

Fast dock behöver inte kvantitet alltid vara samma som kvalitet = )

God fortsättning!