Förr om somrarna huserade en rockfestival på gräsmattorna vid Stockholms universitet. En sådan festivalsommar tyckte jag, då 30, och min vän David, då 28, att vi var lite sådär "friskt ungdomligt fräcka" och fick således för oss att klättra över staketet som inhägnade området. Så skedde och vi landade som viga kylskåp (med fyra onda knän och två ömma ryggar) på andra sidan. Väl där möttes vi av en vakt som tydligen hade stått alldeles bredvid utan att vi hade sett denne/fienden. Med torr och ganska uttråkad stämma delgav han informationen att det fanns en öppen ingång alldeles bredvid som vi ju med fördel kunde använda nästa gång.
Men när vi stod där uppe på staketet, redo att hoppa ner, ja då var vi ju: "vi skiter i allt, vi skiter i systemet." Att vår överklättring skedde bredvid Stockholms universitets kårhus gjorde ju saken bara ännu mer symbolisk. (Senare berättade någon för oss att vi helt enkelt hade kunnat gått igenom kårhuset och in på området. Det stod folk och roddade där inne)
Sen gick vi hem till David. För han hade spelat in senaste avsnittet av "På spåret".
Nu ska vi tala om det här med åldersnoja
Upplagd av
Kristofer
kl.
16:45
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
0 kommentarer:
Skicka en kommentar