Eftersom hela Sverige nu befinner sig i ett enda stort Debatt med Jan Josefsson-program angående Ipred-lagförslaget, och lagförslaget hittills är ganska förvirrat, så har man förstås sneglat över Östersjön (där, som ni ju vet, bl.a jag befinner mig) med förhoppning om att finna modellen.
I Finland har en Ipred-lag funnits sedan 2006. Trots detta är upp- och nedladdningen av upphovsrättsskyddat material fortfarande utbrett, enligt artikeln, som stöder sig på finländska undersökningar. En slags avskräckande effekt har alltså uteblivit. På samma sätt som lagförslaget har föreslagits i Sverige så kan alltså en upphovsrättsinnehavare gå till domstol för att få ut uppgifter om vem som står bakom en viss IP-adress. Upphovsrättsinnehavaren har också bevisbördan om den situationen skulle uppstå att IP-adressinnehavaren nekar till att betala skadestånd och fallet skulle gå vidare till domstol. Så går det till i Finland.
Trots detta visar undersökningar, enligt Svenskan, att fildelning fortfarande är utbrett på andra sidan Östersjön. En rapport från Rättspolitiska Forskningsinstitutet i Finland visar att 69 procent av alla 15-åringar i landet fortfarande fildelar upphovsrättsskyddat material. (En sån rapport säger förstås ingenting om att fildelning fortfarande skulle vara utbrett i landet, i alla fall inte så som den har rapporterats i artikeln. Däremot säger den att fildelning fortfarande skulle vara utbrett bland 15-åringar i Finland.)
Venla Salmi, forskare på ovannämnda institut ser dock problem med den finska Ipred-lagen: Lagen säger att om man gör skada genom att fildela stora mängder material så kan bli ersättningsskyldig. Men var drar man gränsen? Om man bara laddar ner några låter är det väldigt oklart vad som gäller(...)
Och visst, en otydlig lagtext gör ju att man inte riktigt förstår vad som gäller. Man beter sig lite chansartat och tänker att här håller jag mig nog inom lagrummet. Så var ska man dra gränsen? Kära svenska lagstiftare, Var? Otydliga lagtexter gagnar ingen och även svenska lagförslaget innehåller ju en sådan kompromiss. Att kunna kompromissa är i sig en hedervärd sak (som framför allt svenskar är ganska duktiga på), men man får ju göra det så att folk förstår (vilket kanske endast de fildelande 15-åringarna gör, de förstår nog ibland mer än vad vi vuxenvärlden tror, eller så skiter de stolt i det).
0 kommentarer:
Skicka en kommentar