När jag var ute o sprang (bort mig) för några dar sen såg jag en mycket, mycket liten kaninunge. jag tyckte den var sjukt gullig. När jag går i mataffärer (och andra ställen som inte är min lägenhet) kan jag komma på mig själv med att tycka det är jättecharmigt när ett barn pratar. Som i ultrarapid liksom, tänker jag fnissigt. Jag vet inte vad som har hänt. Så här tantig var jag inte för några år sen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Hi !
I know what you mean... but, stop joking, I understand nothing ! Well it's good that people write about their experiences (I'm also having a blog).
http://simonintofinland.wordpress.com
See you !
Hi Simon. Great to see that you have a blog as well. Unfortunately I can't read it. My french is not that good, you know. But nice to see anyway!
see you!
Skicka en kommentar