Hur man rättfärdigar sin oreda

Såg just en annorlunda dokumentär om människor som har det mycket stökigt runt omkring sig, men på grund av just detta finner en sorts kreativitet som gör dem framgångsrika. Ett exempel var Kanadas före detta justitieminister som förklarade sin oreda på skrivbordet med att det blev som ett slags kärleksförhållande mellan honom och hans mappar. Han kunde helt enkelt sträcka ut handen och ta på dem. Och ja, det kan nog stämma för många. En sorts kreativitet ur röran. Själv har jag under många års tid varit ostrukturerad och rörig. Men mer i mitt huvud än på skrivbordet. Dock har jag det ganska stökigt runt omkring mig just nu, ser jag (fan va stökigt jag har). Men är det egentligen en kreativ oreda som samsas på mitt utrymme. Låt se: Istället för musmatta använder jag mig av ett gammalt tentakompendium i skatterätt, under en skrynklig skjorta ligger ett programblad för fakultetskurser, kurslitteratur ligger utslängt här och där, en pressobryggare, en tom snusdosa (va fan har jag inte slängt den för), en lagbok, rakvatten och blossa glögg, flyttlådor som fortfarande inte är uppackade.. Jaa, jag lever helt klart i ett stort skapande här.

Fast å andra sidan fick man också se en snabb glimt av den ytterst välstrukturerade människan. Å fy så tråkig hon verkade (för det var en hon i programmet, och präktig också..). Så vad jag vill komma fram till är att är det inte så att det är ganska schysst att ha det lite rörigt omkring sig. Jag menar att ha ett gammalt tentakompendium som musmatta, det bara vibrerar sex, drugs and rock 'n' roll.

Related Posts by Categories

Widget by Hoctro | Jack Book