Kristofer funderar över ålder

När 30-åriga pojkar går ut och dricker öl kan de verkligen bete sig jättebarnsligt. O ja. Mark my words. Man blir helt plötsligt 20 år igen. En skillnad dock att notera är att som trettiotvåårig av manligt kön genomgår man då och då en metamorfos och blir plötsligt en annan varelse. Jo man vill se jättemogen och behärskad ut, sitta med ena benet lite världsvant över det andra (jag gör det jämt) sippande på ett glas vin eller whisky dryftandes intelligenta frågor. Man vill utstråla bilden att man har koll på läget. Det har man inte. Men man försöker förmedla bilden.

(Obs! Den bild av en trettiåring som jag försöker visa upp här är av en ogift kille utan barn. Säkerligen boendes i Stockholmsområdet. (Annars hade han ju varit gift) För familjefäder är saken så klart annorlunda)

En sak trettitaggare dock inte längre hänför sig åt (i alla fall inte de jag känner) är att dra på stan, fulla, skanderandes skotska fotbollsramsor. En sådan upplevelse fick jag ta del av för inte alls så längesen (läs: fredag) då det återigen blev dags för utgång. Nu har jag dock valt att plugga med folk som är tio år yngre än mig. Så då får jag ju stå för vad som kan tänkas hända. Eller som Henrik Schyffert så vältaligt en gång har uttryckt det: "Att bli vuxen är att ta ansvar för de konsekvenser ens handlande ger".

Denna händelse tyckte jag dock var lite pinsam (jag menar tänk om nån såg mig) och det här inlägget skulle jag gärna vilja avsluta med konklusionen att killar som har passerat trettisträcket är barnsliga på ett mer subtilt sätt, men genast kom minnet ifatt mig hur jag och en nära vän (som också är trettio) vaknade upp på Nybrokajen för några år sen (jag vet, mitt inne i stan) klockan nio en torsdagsmorgon efter att ha festat hårt natten innan på krogar nära intill. Så vem är jag att inte sjunga fotbollsramsor, full, på stan en fredagskväll?

Related Posts by Categories

Widget by Hoctro | Jack Book