Häromdagen insåg jag att jag behöver ett gymkort. Kortet är ämnat att användas vid besök på gymmet. Är det tänkt alltså. Således gick jag en dag in i Hälsans anläggning (Universitetets gym) där jag möttes av en vilt leende tjej. Efer att jag kungjort mitt ärende, hon hade för övrigt jättefina vita tänder, visade det sig att denna glada person var mycket villig att visa mig allt som fanns att visa i foajén, där vi för stunden befann oss. Jag tyckte verkligen det var jättegulligt att hon var så sjukt informativ men tillslut bildades det en liten kö bakom mig. Den glada finskan brydde sig inte alls om det och tänkte inte skynda upp med sin förevisning och efter en stund stod jag där med broschyrer upp till halsen. Alla på finska.
När jag väl skulle stiga ner mot själva anläggningens hjärta och tackade så mycket för hjälpen visade det sig att samtliga personer som nu befann sig i foajén hade blivit mer eller mindre ofrivilligt insatta i min skolning till att bli en äkta gym (-nast). Alla hälsade mig således lycka till och hoppades att jag skulle få ett bra liv och många friska barn.
Jag tyckte verkligen den här tjejen var jättegullig. Det gör mig glad att träffa människor som henne.
The Helsinki-style
Upplagd av
Kristofer
kl.
16:22
Etiketter:
Helsinkiania
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
0 kommentarer:
Skicka en kommentar